Rävjakt Jäverön mars 2013
Rävjakt Jäverön mars 2013 Rävjakt Jäverön mars 2013

 

Skrönor och små överdrifter från jaktstig och fiskegrund.

 

Första jakten med drivande hund.

Premiärdagen var prognostiserad med tämligen mycket regn. Men när måndag 1 oktober var ett faktum var det ett helt ok jaktväder. Blåst men uppehåll I alla fall under morgon och förmiddagstimmarna.

Sex jägare var samlade och intog förväntansftullt sina pass. Toy, Fixa och Nisse gjorde nog sitt bästa och det blev väl lite spänning när drevskallet närmade sig posterna, men som så ofta tog djuren en annan väg än den vi tvåbenta planerat för....

I såte 1 och 3 blev det upptag och omtag men i såte 2 fanns inga djur hemma.

Lunchen intogs inomhus för det såg ut att "dra ihop sig". Och hällregnet utanför fönstretn visade på ett klokt beslut. Förutom ätandet avhandlades diverse gamla jakter och spännande episoder från jägarlivet.

I sista såten fick även jämten Issy delta. Åren har visat att hennes jaktintresse omfattar alla villebråd men vanligtvis inte mer än 3 till 20 minuter. Dock blir det något ståndskalls arbete på älg varje år. Men det beror nog mest på älgen... Hur som fick hon upp en fjolårsbock i sista såten. Så ett fällt villebråd på ca 4 meters avstånd och ett skott som rullade ut över nej den blev det i alla fall den första jaktdag på Jäverön anno 2012.

--

Regn o blåst.

Det skall vara jägare för att både kliva upp ur sängen och lämna hemmet en dag som denna. Frisk vind och ett strilande regn ingav väl inget större hopp för en fantastisk dag i jaktskogen. Men vi var i alla fall sju jägare samlade när vi gick igenom förutsättningarna för jakt tisdag 2 oktober annor 2012. Är det premiär så är det och många rådjursjägare ser fram mot första veckan i oktober!

Hundföraren rapporterade att det stod vatten mer eller mindre överallt i skogen. Tillsammans med regnet som strömmade var det ingen som undrade över att taxarna Elsa och Kia inte fick upp något. Eller ja, de fick en hare på benen men husse plockade strax av dem och så var det roliga slut. På ett av passen slank det i alla fall förbi ett ensamt rå, men då han inte hade radio kunde det inte meddelas innan vi blåst av för lottning av nästa såt.

Redan vid utställningen drog get med kid norrut ur den tänkta såten. Hundföraren försökte få med sig hundarna förbi spåren så att jakten skulle gå på rätt ställe, men icke sa Nicke! Taxarna fick tag på spåret och drog efter. Men det gick vår våg ändå. Nja det vill säga bukten gick in i såten och blev kvar där uppåt 1,5 timme! Upp och ner i en tvärbrant, fram och åter på kanske 25 hektar. Det var spännande för de två jägarna som postade där, men för övriga vart det mest väntan. Fast det är något de flesta jägare vant sig vid... Den andre hundföraren med sin basset "Ufo" fick drag på en räv. Men räven slank ur näven!

Över alla under, molnen sprack upp och solen kom fram! Perfekt för då kunde vi tända brasan och fräsa på en vildmarkswok. Lite skratt, några berättelser, varm mat i magen och så var vi laddade för ytterligare spänning! Strategin gick ut på att båda hundförarna skulle gå på varsin sida av en ås i riktning norr ut. Vad vi inte tänkte på är att skogen har öron överallt, eller? I alla fall så duckade rådjuren och det enda som hände var att en hare kom på benen det allra sista innan hundföraren lämnade såten. Ett sista försök med Issy blev även det resultatlöst. Dvs hon föste på 3 djur men de gick österut istället för mot väst och de väntande jägarna. Dagen kunde summeras som att det varit både sol och regn, drev med bukt, sedda djur, smällda skott, trevligt umgänge och att alla djur är kvar i avel. Men nästa gång är säkert Diana på vår sida!

--

Grävlingsjakt.

För en stund sedan var jag ute och stängde in djuren för kv'ällen. På vägen tillbaka mot huset såg jag en grävling som "rultade" iväg i mörkret. Så jag gick in efter Cinta. Gråhundstiken. Hon stack genast iväg i spåret och det dröjde inte länge förrän det började skalla borta i mörkret. Först blev det gångstånd, men när hon stått med den en kvart tog jag bössa och ficklampa och drog iväg. Nästan 500 meter bort på kanten mot beteshagen dundrade skallet på. Jag smög närmare och närmare och snart hörde jag grävlingen morra och fräsa åt Cinta. Den gjorde till och med ett litet utfall mot mig när jag närmade mig! PANG! Ett hagelskott ändade jakten och det var en stolt liten gråhundstik som ruggade grävlingspälsen. Samtidigt blev det ett väldigt väsen i den intill liggande beteshagen. Hovar och klövar dundrade mot marken på sin väg upp mot gården och tryggheten. Det var nå´t hemsk o läskigt där borta i skogsbrynet! Dessutom förde det väsen! Hur som är det i alla fall en nos mindre som nosar upp fågelägg och ungar när våren kommer.

 

--

 

Propagandajakt!
Jägareförbundet Karlstad - Hammarö hade bokat jaktmarken med förhoppning om goda drev efter rådjur. Och inte fanns det mycket kvar att önska av det när dagen summerades!

Bakgrunden var ett utbyte med jägare från Estland. De var här för att lära sig om drevjakt med hund och hur man kan arbeta med eftersök. Själva jagar de mest med stötande hundar och folkdrev. Så snart alla var utställda släpptes hundarna. 3 i varje såt. Snart genljöd skogen av ivriga skall. Tax, drever, basset och wachtel var alla representerade av goda företrädare. Alla passskyttar såg djur, alla fick vara med om spänningen som byggs upp när hunden närmar sig mer och mer... kommer djuret i pass eller vänder det? Nej, det vänder! Vem känner inte igen sig i det?  Så småningom hade vi 5 st. djur till paraden och dessutom hade vi fått öva på eftersök.

Om man hade tänkt sig att värva fler jägare till att bli passionerade över drevjakt med hund, ja då hade dagen innehållit alla nödvändiga ingredienser. Rena progagandan!

Blir man inte såld på hundjakt efter en sdåan här dag, ja då blir man det aldrig!

---

 

15 minutersjakten.

Ibland går en jakt fortare än man tänkt sig. Lars hade inte mer än släppt sin kortdrivare så small det. Leif hade ställt sig strategiskt i backens nedlut där en get med killing kom som på beställning.  "Killing, den ligger" löd den korta informationen över radion. Men knappt hade Leif släppt knappen så small det igen, och igen... Tystnad. Tystnad.

Jonas, var det du som sköt? Inget svar, Jonas? Vi andra beslöt oss för att samlas där "vägen går upp". Och inte långt från där Jonas skulle posta.  En skarp busvissling, fick ett "JA" till svar inifrån skogen. Vad gör du? Jagar, vad gör ni? blev svaret. Det visade sig att skotten vi hört var dublé på get och en liten fin 6-taggare. 

Ja det var ett gott utbyte på en liten såte på knappt 50 hektar och 15 minuters jakt! 

 

--

 

Fältharen.

Här på ön finns nog fler harar än vi har i hela socknen, sa Bengt lyriskt när han sett alla spår.  Och det verkar vara både skogshare och fälthare som trampar upp harstigarna.

Beaglen har varit lite av en besvikelse för Bengt som verkligen gillar Harjakt. Det är en parningsvalp efter hans förra väldigt duktiga harhund. De första säsongerna har han gärna tagit upp räv, och de har han legat på länge både i tid och i avstånd. Men i år verkar det ha gått upp för honom vad husse vill ha. Så nu har han gjort flera fina hardrev. Men det finns inte så gott om hare på hemma markerna så det har varit mer sök än drev. Men nu lät inte upptaget vänta på sig!  Efter sök och påstick så gick nu hardansen över hagen, upp i skogen,, ner mot sjön och över hagen igen. På vägen ett tapp men strax klingade skallet på nytt. PANG! Efter ett par timmar så stod Bengt rätt. Haren kom och haren låg. Men var blev hunden av??? Nej, ett par hundra meter innan skottplatsen blev det dötappt! Orutinen tog ut sin rätt och de sista avhoppen blev ett par för mycket! Men Bengt var trots allt nöjd för det hade varit fullfartsträning, bra sök och bra jakt. Nyttigt avslutning på årets säsong så nu finns det hopp för kommande år!

 

--

 

Rävjakten

Det dröjde inte länge så börajde det gläfsa och gnälla i skogen. Men det visade sig vara ren iver som gjorde att "Calle" lät som att han strax skulle ha räven på benen. Han gick förbi två skyttar men någon räv syntes inte till. Nattslagen var nog bra mycket äldre än nosen ville få det till. Det var i alla fall en fin dag. Dryga dussinet skyttar hade slutit upp för att vara med på årets sista jakt med drivande hund. Precis som de senaste hade även denna natt varit kall. Under 20 minus trots att vi kommit halvvägs in i mars. Redan vid tiotiden hade temperaturen lämnat det obehagliga och för de som hade ett pass i solen var det plusgrader och en sol som till och med gav färg på kinden!

 

I gryt.

Båda hundarna gick tomma i första såten, men efter omställning dröjde det inte många minuter efter det att Tayla stack på sök innan hon fann räven. 

Drevet snuddade flera av posterna och det var inte långt undan att husse Morgan kom till skott. Istället gled räven ner i gryt varför Sven kom med terriern "Greta" . Pass upp, nu är räven trött på grytet förkunnade Sven efter att räven varit upp i hålet han kikade ner i. Närkontakt i trejde decimetern! Vem som luktade mest surt fick vi aldrig reda på men räven bytte i alla fall flykthål.  Ett varseblivningsskott i roten på slyt där räven försvann gjorde att Sven-Olof var beredd när räven passerade Sundsmossens avvattningsdike. Så när vi samlade upp oss runt brasan stod det 1-0 mellan räv och jägare.

 

Rakt i pass

Både hundförare, hundar och de flesta jägarna hade jaktlust i behåll varför vi ställde ut på nytt. Micke som skulle släppa sin "Calle" fick larm av en post att "räven är på åkern"!  Så det var bara att justera planen och släppa där istället. Drevet gick så det sjöng över" Jäveröa". Upp förbi stormossen och upp mot Långsviksgärdena för att vinkla på öst och mot Ekorrtorpet. PANG! Jocke gick in på radion och meddelade att räven gått i pass. Grattis! Stort grattis till både skyttar, hundar och hundförare. En allt igenom lyckad dag och en sann jägare njuter av en bra jakt även om det som fälls inte ätbart. Och njöt gjorde vi!